BÖNSALLAD

Oh, have mercy with us tänker ni säkert nu. Vilket recept att börja en receptblogg med.
Bönor, urk! De vill skrämma bort oss direkt.
Eller så tänker kanske någon (förhoppningsvis någon endaste en iallafall)... bönor, HURRA!

Förhållandet till bönor är väldigt olika, olika människor emellan. Det är svårt att halvgilla bönor. Nej antingen gillar man det eller så gillar man det inte.
Fast, man kan ju ogilla dem våldsamt och sedan börja gilla dem våldsamt. Men inte samtidigt. Aldrig samtidigt.

När jag var liten AVSKYDDE jag bönor av hela mitt hjärta, av hela min själ och av hela min kropp. Särskilt vita bönor. Fruktansvärda, barnplågande vita bönor. Och jag kan också berätta vad det var med bönorna som jag så hjärtinnerligt ogillade. Det var egentligen inte smaken så mycket. Det var konsistensen. Den mjöliga. Urrr... jag rös bara jag behövde tänka på vita bönor i tex. Chili con carne. Synd på annars god Chili con carne tyckte jag.

Men någonstans på vägen från liten till stor ändrade sig det där. Helt plötsligt fann jag att bönor inte alls var så dumt. Och den där mjöligt, mjuka, mjälla konsistensen, den var ju riktigt god! Hur det hände har jag inte den blekaste aning om. Kanske en liten god fe strödde lite bönstoff över mig (fast då borde jag kanske BLIVIT en böna?!) eller så övade jag helt enkelt upp mig?!

Idag tycker jag iallafall väldigt mycket om bönor. Stora, små, vita, röda, svarta... Utbudet är ju mycket mer varierat idag än i början på åttiotalet. Då var de enda bönor jag kände till vita, eller bruna. Idag finns de att köpa i alla möjliga färger och storlekar. Särskilt goda tycker jag bönor är kalla, med vinaigrett och kryddor. Det ska ni få smakprov på här. Bönsallad rätt och slätt.

Ps: Och var nu inte rädda att ni ska bli alldeles uppblåsta och pruttiga och rapa bönor i fem dagar. Kanske det kan bli liiite så. För vissa. Om man äter en hel skål själv. (KAN hända, för det är svårt att sluta för det är så gott.) Men mest beror det då på att ni är bön-ovana. Käka lite bönor nån gång varje vecka så har magen snart vant sig och blir jätteglad när ni föder den med alla goda fibrer och proteiner som bönorna innehåller. Nä, jag ljuger inte. Den blir glad. Tro mig! Den blir glad. Det är därför den kurrar och har sig. Om ni lyssnar noga så hör ni att den bara säger tack. Med sin snällaste röst.

PORTIONER
4

NÖDVÄNDIGHETER:
2 burkar konserverade bönor av valfri sort
1 stor rödlök
1 knippe persilja
1 1/2 - 2 msk balsamvinäger
5 msk olja, olivolja eller en neutral matolja
1 klyfta vitlök
salt, peppar, lite italiensk salladskrydda

GÖR SÅ HÄR:
Skölj bönorna i kallt vatten och låt dem rinna av i ett durkslag.
Finhacka eller skiva rödlöken tunt.
Hacka persiljan.
Blanda vinäger med pressad vitlök, vispa i oljan och krydda sedan efter behag.
Blanda bönor, lök och persilja i en skål.
Häll vinaigretten över och rör om.
Smaka av och krydda eventuellt mer.
Låt gärna stå och dra ett tag innan servering.

Serveras med fördel till stekt eller grillat kött av alla slag, eller som del av en buffé.